Partydagarna på Irland verkar vara söndagar.
Där kan man dra en liten fin parallell till en revolt mot katolicism eller måhända att kulturen har levt vidare från att först ha tullat på nattvardvinet till att idag shotta Baby Guinness från granntjejens fjärlistatuerade svank.
Hursomhaver är våra intillboende MYCKET måna om att ställa om vår veckorytm till, så att säga, deras egen rytm. Rytmen i fråga är det stilla pumpandet av nittiotalsmusik och att varken säkert taktfullt eller taktkänsligt dunka i väggen.
Hannah sa med smärre skräckslagen blick att det låter precis som frat party-filmer innan dom kastar tönten i fontänen.
Vi har polisen på direktnummer om vi skulle höra ett plask av volym; högre. Tills dess ska vi njuta av tonerna från Eminem och Weird Al genom den kartongstjocka husväggen.
/L
P.S. Radbrytningar är tamigfan det bästa som finns. Så sjukt lättläst.
Hej kära Hanna och Lisen.
SvaraRaderaLite spännande är det att läsa om edra bravader. Jag säger som jag brukar: gör inget som inte jag skulle göra.
Var rädda om er och ha det så kul nu. Tids nog sitter ni här hemma i Svedala igen.
Vi i Mariefred arbetar på som vanligt.
Stor och varm kram till er båda. U
Låter som en synnerligen dum festdag. Ohwell, de e väl Irländare så ;-) och jag gilla förklaringarna!
SvaraRadera