countdown

En tenta avklarad, ännu en imorgon och sen är det jullov. Det känns fantastiskt och sorgligt och stressigt i en enda röra. Känner lite för att skratta hysteriskt, storgråta och skriva tusen att-göra-listor samtidigt.

Men det har jag inte tid med för jag ska tentaplugga, packa och krama folk hejdå. Imorgon åker vi till Dublin för att handla julklappar och dricka öl och nästa gång jag skriver här är jag hemma igen. Jisses. Fantastiskt och sorgligt och stressigt som sagt.

Tack till alla er som stått ut med mina (och Lillasysters) märkliga blogginlägg i ett och ett halvt års tid. På återseende.

femtielfte kärleksförklaringen till mamma och pappa liljeqvist

Jag (och Lillasyster) har verkligen världens bästa föräldrar. Hur många gånger jag än ändrar mig hit och dit och hur mycket livet än åbäkar sig så finns de alltid där och stöttar till 200 %. Mamma och pappa, ni är bäst. Så är det bara.

ps

Vad jag inte kommer sakna: Alla dessa oklara kaotiska kvällsplaneringar. Blir alldeles matt.

lång väg hem

Med risk för att verka otrevlig och otacksam och annat på o: Jag vill verkligen verkligen inte åka hem. Nånsin. Jag sitter och tittar på löjligt dyra korridorsrum i Lund och känner bara NEJ i hela kroppen. Det är inte så mycket en klump i halsen som att hela jag är en klump av ledsenhet just nu.

Igår irrade jag runt i Castletroy hela kvällen. Var så himla glad på varje ställe jag hamnade på och så himla ledsen just därför. Aldrig mer beställa för stora pizzor till Ms lägenhet i Cappavilla. Aldrig mer ta en öl på Stables fastän vi sa att vi skulle stanna hemma denna veckan. Aldrig mer plugga literary modernism i ett kök i Groody klockan tre på morgonen, där någon ligger skavfötters med mig i soffan och spelar zombiespel medan en annan sjunger Håkanlåtar för oss med enorm inlevelse.

Ikväll måste jag krama M hejdå och imorgon är det bara en vecka kvar tills jag åker hem. NEJ, som sagt. Vill inte.

freaky friday

Gick upp, åt frukost. Gick och la mig igen och vaknade... nu? Post-uppsats-stressen har slagit till. Känner mig jättesjuk och sömnig som en bebis.

MEN. Fantastisk grej. Igår drack jag öl med en irländsk kille som inte äger ett enda par mjukisbyxor. Förstår ni hur fascinerande detta är? Förstår ni hur bitter jag är över att jag inte pratat med honom tidigare?

vt 13

Det blir tydligen Lund i vår. Ungefär halva jag är jättejättepepp på södra Sverige, gulliga kullerstensgator och framför allt att ha Lillasyster och annat fint folk nära igen.

Andra halvan av mig vill kedja fast mig i närmaste träd (eller bardisk) och stanna här ett och ett halvt år till. Gärna ännu längre.

Så... Peppen. Och deppen? Varför måste livet krångla till sig så mycket hela tiden.

ett litet hej

Jag lever. Men jag skriver uppsats efter uppsats. Och tittar på julkalendern och fikar på Scholars och försöker att inte tänka på att jag åker hem väldigt snart. Nå. Har ej tid att vara sentimental. Är kontaktbar igen efter sista deadlinen på torsdag.

PS. bilden (som är fantastisk, hoppas du förstår det) är härifrån: http://www.sublackwell.co.uk/portfolio-book-cut-sculpture/

lost in translation (scandinavian version)

Lyckan när jag och norska M, efter en hel termins letande, hittar en livs levande dansk på Stables. Och besvikelsen när vi inte fattar ett ord av vad han säger.

dancing shoes

Älskarälskarälskar irländska fredagar men hatarhatarhatar att planeringen för förfestande osv ALLTIDALLTIDALLTID är lika oklar.

Borde i detta nu vara på tre ställen samtidigt. Har inga kläder på mig. Orkar inte!

på agendan

Kanske att vi toppar detta med lite pinsam vampyrbio. Hej torsdag! (Ja jag vaknade nyss.)

kvällen är inställd

Fick precis ett mejl från Amnesty Uppsala (oklart varför jag står kvar på deras mejllista) med rubriken "VIKTIGT! Kvällen är inställd".

Bara så ni vet. Ifall ni hade nåt planerat för ikväll så får ni tänka om för det blir tydligen ingen kväll ikväll.

waaaaaaaaaaaaaah

Två dygns uppsatsstress är nu över. Har lämnat in två uppsatser. Sammanlagt cirkus 6000 ord. 6000 ord komplett svammel.

Fick dessutom reda på i absolut sista minuten att en av uppsatserna skulle lämnas in online OCH i pappersform. Rusade ner till campus i pyjamaströja och hann precis lämna in eländet i tid.

Nu ska jag kura ihop mig i en liten hög på min säng och ligga kvar där tills imorgon bitti.

hela livet blev en helg osv

Ibland måste man prioritera. Och då kan det råka bli så att man prioriterar att roligt exakt hela tiden med sina vänner istället för att plugga. Det får vara så.

Vad jag försöker säga är att jag haft ännu en mycket mycket bra helg. Synd bara att jag hade en viktig uppsatsdeadline idag och en till imorgon. Var uppe till sju imorse med en tapper fellow swede och pluggade järnet.

Lätt bisarrt att mina roomies gick upp innan vi hunnit gå och lägga oss. Känns bättre ikväll, då jag hänger hemma hos ett gäng unga herrar vars dygnrytm är lite mer som min. Dvs uppfuckad. Men jag klagar ej. Har blivit bjuden på hemlagade köttbullar med potatismos och lingonsylt (!!!) och det ryktas att det blir både Solsidan och Mysteriet på Greveholm senare ikväll*.

*med risk för att stejta the obvious: majoriteten av deras hushåll består av svenskar

älskade älskade stables

Vi välkomnade december med bravur. ÅH vad jag kommer sakna fredagskvällar på Stables. Alla är alltid där och det är så himla fint.

Särskilt nu när det börjar närma sig jul och de spelar Fairytale of New York och All I Want For Christmas Is You femtielva gånger och alla sjunger med så högt de kan varenda gång. Och sen spiller vi öl på varandra och kramas och inte dansar så mycket som hoppar runt tills klockan slår jättesent och vi vinglar hemåt.