Fruktansvärt frustrerande.
Ända sedan vi flyttade hit har jag varje natt drömt om att jag är Buffy (vilket förövrigt är en FANTASTISK dröm) eller så har ett mycket mer irriterande scenario spelats upp i min snortrötta hjärna. Det är nämligen så att jag hittade ett tomt kuvert till en E-sträng i vardagsrummet och sedan dess så har jag - vad som känns som - TIMLÅNGA drömmar om att jag hittar gitarrer lite här och var i huset eller på campus. Det är bara det att varenda jävla gitarrjävel antingen bryts av vid halsen, brinner upp eller så snapar samtliga strängar samtidigt.
Antingen så är detta en horribel profetia och jag kommer rent tekniskt aldrig att kunna lägga tassarna på denna typen av instrument igen eller så är det bara mitt utlopp för grav gitarrsaknad och frustration över att de fabulösa gitarrfingrar (tänk; läder) som jag jobbat upp under sommaren sakta ersätts av någon jävla meningslös bebishud.
/L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad har du på hjärtat?