I söndags morse var vi lite ur form. Vi var egentligen bjudna på att titta på nån liten släktings första nattvard (big deal här tydligen) men vi kände oss för agnostiska och bakfulla för att delta så det blev en liten rundtur i Waterford istället. Med många fikastopp.
Bland annat var vi inne i en fantastisk bokaffär som var en ombyggd gammal biograf. Där fanns ett litet café högst upp och soffor överallt så man kunde sitta och läsa om man ville. Och det ville man ju. Vi hittade en guidebok om Vietnam och kom på att vi borde åka dit.
Efter stadsrundturen åkte vi ut till kusten igen, för att äta brunch med kavaljerens kompisar i en liten by. Vi tillbringade ett par timmar med att mumsa BLTs och prata om herrarnas olika hyss. De gillar sånt. De är lite förvuxna Emil i Lönnebergor allihop. Efter brunchen tog vi en sväng ner till deras favoritstrand.
Här ovan ser vi herrarna strosa runt helt fredligt, men låt inte skenet
bedra. Två sekunder efter att bilderna togs utbrast herr A "jag känner
för att göra något dumt!" och började gräva upp små klippblock (nej, jag
menar inte sten, jag menar klippblock) för att sedan häva dom i sjön.
Snart var alla tre herrarna sysselsatta med denna till synes meningslösa
aktivitet. Jag satte mig på säkert avstånd från vågorna och
klippblockshävarna och njöt av utsikten istället.
På vägen tillbaka till Waterford tog vi en omväg via en liten färja och hamnade på en fancy ö med golfklubb och slott och svindyra sommarhus. Sen hade vi egentligen planerat att gå ut och äta men nånstans här började krafterna tryta rejält så vi avslutade istället kvällen i vardagsrummet med pizza (ja, vi äter mycket pizza), film och småpratande med kavaljerens mor. Här nedan är suddiga bilbilder av tjusigt slott och väg på ö.
/H
Allting är ju så himlans fint! Och pizza är ju så himlans gott!
SvaraRaderaPuss från NSD