johnny la gente esta muy loca (what the fuckkk)

Om det hade delats ut ett pris för "Kvällens mest dramatiska par" på Stables igår så hade jag och C lätt vunnit det.

Först lyckades vi bli osams över en rad totalt onödiga missförstånd. Varje gång vi hade rett ut ett dök det upp ett helt nytt spännande missförstånd. Sen blev vi sams. Och lite senare skulle C gå hem. Jag föredrog av oklar anledning att stanna kvar ett par timmar till. Vid två står jag utanför hans lägenhet och ringer honom. Inget svar. Ringer honom sjuttiotusen gånger till och talar in x antal arga meddelanden på hans mobilsvar. Det övergripande temat i dessa meddelanden är "hur fan kan du hålla på och sova såhär mitt i natten din självupptagna jävel" samt "jag kan inte vara tillsammans med någon som sover istället för att öppna dörrar åt mig".

Tycker fruktansvärt synd om mig själv. Går hela satans vägen hem från Cappavilla till Brookfield. Det tar en timme. Jag hatar allt i hela världen. Jag kommer hem. Jag stupar i säng.

Klockan fem ringer min telefon. Det är C som vaknat till, sett de sjuttiotusen missade samtalen och störtat iväg till Brookfield. Nu står han utanför min lägenhet och vill komma upp och be om ursäkt. Varför ringa när man kan göra ett melodramatiskt uppdykande utanför någons lägenhet klockan fem på morgonen?

/H